osorterat

En vanlig dag till att börja med. Jag var med barn och hade blivit lovad att få kejsarsnitt eftersom jag var drygt 40 år. Det var en klar fin höstdag så jag gav mig ut på en liten promenad. När jag kom hem fick jag regelbundna sammandragningar utan någon som helst smärta. 

När jag kollade med barnmorskorna på BB fick jag beskedet att komma in med en gång.  Jag skulle inte ens få vänta på att maken skulle komma hem från jobbet. Det gjorde jag ändå, men sen gjordes jag snabbt i ordning för snittet. 

Stämningen var avslappnad och mysig. Den norske läkaren som skulle göra snittet var skäggig och hade mörkt  hår. Personalen skojade om att min mörkhåriga och skäggige man så hålla sig vid huvudändan så ingen skulle ta fel på honom och läkaren. Narkossköterska var en förälder till en av mina elever. Det kändes tryggt. 

Och vilken upplevelse det var. Att föda sitt barn utan någon som helst smärta! Den kom förstås senare, när ryggmärgsbedövningen slutade verka. Men då hade jag resultatet, det lilla knytet, i min famn. De två brödernas lillasyster Monica.