När jag växte upp var långfredag en mycket stilla dag. Barnen skulle helst sitta på kökssoffan och varken synas eller höras. En förklaring är förstås att vår far hörde till en församling som var gammaldags och sträng. Men hela samhället högtidlighöll
Jesu död på korset.
Numera är det kanske mest en röd dag, lite extrasemester, för många. Stoj och lek och uteliv är tillåtet. I år blev min långfredag en skön vinterdag utomhus med yngsta syrran och hennes familj.
Mina egna Sverigebarn, barnbarn och barnbarnsbarn är uppe i fjällvärlden och kör skoter. Dit åker jag senare när den värsta påskruschen är över.
Här ska vi stå med husbil och husvagn till midsommar.
Jag njuter av härliga frasiga våfflor med grädde och hjortronsylt som Jonna fixat inne i stockstugan.
Strålande sol och plusgrader gjorde en utflykt till Fiskecampen helt rätt denna påsklördag. Det var jag inte ensam om att tycka. Christer Johansson hade t ex åkt ända från Älvsbyn till Jävrebodarna för att fiska och njuta
på isen.
Jag fick hjälp med påskstädningen i år. Skönt att ha ett barnbarn som gillar städa - för det gör inte jag.
Jag är betydligt mer motiverad när det gäller att hjälpa mina flyktingvänner. Att t ex finnas med som hjälp vid besök hos hälsovården är viktigare än lite damm i hörnen.
Lilla Elina, med föräldrar från Afghanistan, skulle kollas och få sina första vaccineringar i går. Allt gick bra, men det är svårt med språket.
Elinas storasyster, tvååriga Athena, får svårt att andas när hon blir förkyld. Hon har en inhalator men vi kom fram till att de nog inte använde den rätt.
När jag kom hem spelade jag och Smilla in en liten instruktionsfilm åt familjen. Det passade bra eftersom Smilla själv var förkyld och behövde spray.
För flyktingarna i Koler betyder påsk och påsklov inställda bussar, dvs ingen möjlighet att ta sig från byn under flera dagar framöver. Svårt att tänka sig en sån isolering när man själv bor vid kusten med tillgång till öppna affärer och annan
service.
Jag föddes i december krigsåret 1939. Jag bor i en liten by vid kusten av Bottenviken och har både barn, barnbarn och barnbarnsbarn.
Jag kan titulera mig som författare och f d lärare, gillar att fotografera och skriva. Tre böcker har det blivit hittills, kanske blir det en fjärde bok så småningom - om jag hinner. Som aktiv pensionär är agendan ofta fulltecknad. Resor med husbil har varit ett stort fritidsintresse både för oss båda. Men när jag blev ensam sålde jag den stora Knaus SunTi vi hade och köpte en mindre, en Pössl 2Win. Med den hoppas jag att få fina upplevelser även framöver.
