Gott och värmande
Soppa på renkött, rotsaker och potatis. Bra mat så här i vintertider.
Nattfrämmande
Nu har vi haft nattfrämmande första gången. Erics föräldrar behövde sova ut och få några timmars kvaltietstid tillsammans. De tyckte också det skulle vara bra om Eric fick prova vakna utan föräldrar i närheten och nån annanstans är hemma i sin egen säng.
Hans pappa såg till att sänggåendet följde de invanda rutinerna och den lille busungen somnade snällt. Hans små snarkningar var jättegulliga. De blir säkert bullrigare och mer irriterande om några år.
Vid tretiden började han hosta och ville komma över till oss. Där somnade han om och när han sen vaknade av gryningsljuset strax före sju satte han sig upp, såg sig omkring och sa förundrat: oj oj
Morgonvälling i sängen blev en riktig mysstund. Efter frukostfikat hade vi planerat att gå ut och leka i snön, men 20 minusgrader kändes avskräckande. Kanske det blir bättre under dagen så vi kan ta en tur med pulkan eller sparken.
Trivsamt
Trubaduren och humoristen Sigurd Granström roade publiken med historier och underfundiga visor på PRO:s träff i går kväll.
En del av visorna har han skrivit själv, andra har han självsvåldigt översatt till pitemål. Hur det kan låta får du en glimt av här ovanför.
När barnbarnet hör Leonard Kohens Halleluja i morfars (?) version för första gången sjunger hon spontant med.
Förutom underhållning serverades också tunnbröd med rökt lax. Smörgåsarna hade förstås en strykande åtgång. Denna norrländska delikatess är något alldeles extra kan jag försäkra.
Georg Eriksson kompade sedan "Allsång i Vävstugan" med sedvanlig bravur. Det lät väl inte alltid som kopian, Allsång på Skansen, men vi hade en väldigt trivsam kväll tillsammans denna fredag i slutet av januari.
Lite lurad ändå
Svärsonen ringde Telia i går kväll för att kolla om det helt danskägda företaget Svenskt Foder AB var involverad i att "ragga" kunder för deras räkning.
Till vår förvåning var de verkligen samarbetspartners. Telia och Svenskt Foder ??? Svårt att förstå vad de har gemensamt.
Men tjejen på Telia menade att jag inte alls behöver binda mig för ett nytt avtal. Det gamla fortsätter gälla till dess jag vill göra något åt det.
Så lite lurad kände jag mig ändå och ringde Stefan, killen som inte gick att nå på mail! Jag informerade honom om att jag inte skriver under de papper han har skickat och föreslog att han i fortsättningen skulle informera kunderna om att han jobbade åt Telia, men i samarbete med foderfirman. Om inte annat uppdagas det ju när det påskrivna avtalet ska skickas till Svenskt Foder.
Jag tyckte också att han skulle ändra sin mailadress till något mer officiellt än kardemumma.se ;-) Sen skildes vi åt utan "hard feelings" från någotdera håll.
Jag bara undrar...
Det har fungerat mycket bra så jag sa ja. Men när avtalet kommer hem till mig för att skrivas under blir jag lite konfunderad!
Under uppgifter om återförsäljaren står: Svenska Foder AB. Lidköping. Och säljarens mailadress är ett förnamn@kardemumma.se
Tänker faktiskt skriva till honom och fråga vad Svenska Foder har med mitt abbonemang att göra.
*Det brevet har nu kommit tillbaka med förklaringen: Delivery to the recipients failed. (Brevet kunde inte levereras till den adressen= adressen finns inte)
Lite politik
Sossarna ska välja en ny partiledare och jag tror stehårt på att den här mannen, Jan Eliasson, skulle vara rätt person att leda socialdemokraterna ut ur krisen. Han är karismatisk, har lång diplomatisk erfarenhet, och har varit ordförande i FN:s generalförsamling. Dessutom tjänstgjorde han som Sveriges utrikesminister mellan april och oktober 2006. Att han ser bra ut är inte heller en nackdel ;-)
Om honom fanns så mycket fakta på Wikipedia att jag får hänvisa dig till den här länken om du vill veta mer.
Men enligt media är det denne man, Metalls ordförande Stefan Löfvén, som ska ta över efter Juholt. Om honom visste jag ingenting förrän nu. Men han kommer tydligen också från arbetarleden, för så här skriver man på Wikipedia:
Stefan Löfvén föddes i Stockholm, men kom tio månader gammal som fosterbarn till Ådalen, då hans mor inte kunde behålla båda sina barn.
Han gick 2-årig ekonomisk linje på gymnasiet, svetskurs på AMU i Kramfors och började därefter på socialhögskolan i Umeå, där han hoppade av efter ett och ett halvt år.
Löfvén började 1979 som svetsare på Hägglund & Söner i Örnsköldsvik, där han stannade till 1995.
Sitt första fackliga uppdrag fick han 1981 då han valdes till kontaktombud på arbetsplatsen. Genom åren har han haft en rad fackliga uppdrag. År 1995 började han som centralt anställd ombudsman i dåvarande Svenska metallindustriarbetareförbundet (Metall) och har bland annat arbetat med avtals- och internationella frågor.
Från 1998 var han internationell sekreterare och åren 1999-2002 chef för organisationsenheten.
År 2001 valdes Stefan Löfvén till biträdande förbundsordförande, och på IF Metalls konstituerande kongress i november 2005 valdes Stefan Löfvén till dess förbundsordförande.
Stefan Löfvén valdes in i socialdemokraternas verkställande utskott 2006.
Belöningar
När man gjort något riktigt bra tycker jag man kan få en belöning av något slag. Det kan vara ett varmt leende, några uppmuntrande ord, en klapp på axeln, en glass eller varför inte applåder.
Om inte annat får man fixa en belöning åt sig själv. Som de gånger jag fått besked av tandläkaren att jag inte haft några hål. Då har jag oftast unnat mig att köpa något lite extra. Och efter besöket hos tandhygienisten hade jag verkligen gjort rätt för ett par varma sköna skor.
Med dessa stövlar på fötterna kan jag både forcera höga drivor och klara vårens snöslask. De fungerar också som en påtaglig symbolisk klapp på axeln.
Avpolleterad
Nu har jag sagt upp bekantskapen med en person som plågat mig länge. Inför varje möte med henne har jag deppat och haft ont i magen i flera veckor. Så ska det ju inte behöva vara, eller hur?
Så i dag konfronterade jag alltså min tandhygienist. Påpekade hur otrevlig och jobbig jag upplevde behandlingen, och att resultatet inte uppvägde smärtan. Det hade hon förstås svårt att förstå och menade att hon hade patienter som grät av glädje över att få hjälp med tandfickor och tandsten.
De må vara hur det vill med den saken, hon avförde mig i alla fall från sin lista till sist och menade att då fick min tandläkare ta hand om mig.
Det var med stor lättnad jag betalade och gick. Kände mig till och med stolt över att jag tagit mig själv i kragen och sagt ifrån.
Det berodde förstås på att "duktigflickasyndromet" avklingat sedan jag kollat med ett stort antal personer i min bekantskapskrets och det visade sig att de allra flesta inte alls gick till någon tandhygienist. Varför skulle jag då behöva plågas hos en sån?
Skönt
Resan till sonen och hans familj i Ladera Ranch på USA:s västkust är slutgiltigt bokad. Vi åker den 23/2 och stannar en dryg månad för att hinna umgås med dem och lära känna tvillingarna på riktigt.
Nästan samtidigt fick vi veta att Lilys senaste hjärnröntgen inte visade tecken på någon ny tumör. Jätteskönt besked för oss alla.
Nu startar jakten på lämpliga små presenter att ha med till släkt och bekanta därborta. Den enda resväska man får ha med per person får inte väga mer än 23 kg, och en viss del av utrymmet behövs för sommarkläder och skor!
Vintern i Californien liknar den svenska sommaren. Skönt att ha det att se fram emot, ca 20 plussgrader och palmer och rosor i stället för snöklädda granar och kyla.
Norrlandsfordon
Det har snöat i stort sett varje dag nu ett tag och traktorer och snöslungor har fullt upp för att hålla vägar och infarter farbara.
Vintertid är sparken ett praktiskt fordon för både gamlingar som ska frakta hem sina varor från mataffären och för småbarnsföräldrar.
Eric gillar att sitta nerbäddad i sparklådan och få en åktur i friska luften. Och även om han är förkyld tror jag det är nyttigt att komma ut en stund. Hunden har inte heller något emot en motionsrunda i lill-husses sällskap.
Erics pappa däremot tränar snöröjning med Majoren, eller muskelförstärkaren som min make döpt den till. En betydligt effektivare maskin är snöslungan.
(Traktorfabrikatet är Fordson Major)
Trädet växer
För några år sedan ritade min bror Brage ett fint släkträd åt oss sju syskon. Där fanns våra föräldrar, vi och våra barn.
Det trädet skulle behöva ritas om, eller rättare sagt fyllas på, för det växer ut nya fräscha kvistar hela tiden. Jag kan väl också avslöja att trädet har minst tre nya knoppar som väntar på att slå ut till sommaren.
Den senaste lilla "kvisten" döptes i dag i Sjulnäs. Hans namn blev Erik Melker och mamman är vår sondotter. Det innebär att vi nu är fyra generationer, något som jag aldrig trodde vi skulle få uppleva.
En massa fika blev det också, inte så nyttigt förstås, men gott. Och det är alltid lika roligt att få införliva ytterligare en hel familj i bekantskapskretsen. Att lära känna nya människor är alltid stimulerande. Se bara på blicken mellan de här två.
Killen är inte vårt barnbarn Eric, han är Melkers kusin på pappans sida, men han och Eric är väldigt lika och i nästan samma ålder.
Tjejen är en kusin till Melkers mamma, och Melker är alltså då kusinbarn till henne. Phu, det här med släktskap kan vara krångligt att reda ut ibland.
Fullt upp
Nu har vi startat upp foto- och bildbehandlingskursen igen. Det har inte blivit många träningstimmar under helgtiden för någon av oss, så vi fick börja med att repetera.
Målet är att göra en fotobok via Internet. Det finns mängder av olika typer av design att välja mellan. Bilderna ska vara färdigbehandlade när de ska sättas på plats, både i storlek, form och färg. Det är där vi befinner oss nu. Men man blir rätt trött i skallen efter fyra timmars intensivt arbete framför datorn. Det är tur att det är så roligt!
Resten av dagen avlöste jag maken med ta hand om barnbarnet som är väldigt snuvig och hostig just nu, men vid gott mod som synes.
Efteråt gick maken iväg till byabastun medan jag alldeles strax ska krypa upp i soffan med en kopp kaffe och bläddra genom nya Lantliv som kom med posten idag.
Trender
Jag vet att många mår väldigt bra av den här typen av mathållning och då är det förstås vettigt att följa den. Andra blir så frälsta att de inte ser längre än näsan räcker och sånt får mig att bli väldigt anti.
En sån är bloggerskan Katrin Zytomierska som skrivit en bok om att banta med LCHF-kost. Här ett citat ur boken:
"Du skall bli smal och snygg och kommer att älska dig själv och jag kommer att vara så stolt över dig och hoppas på att våra vägar korsas en vacker dag och att du då kommer fram till mig och säger "Du Katrin. Jag läste din bok och gick ner 20kilo" och sedan kramas vi och kanske att vi till och med fäller en tår. Men nu är du fet och behöver inte alls komma fram till mig om du råkar få syn på mig på gatan för fetton är inte min melodi och jag tycker uppriktigt sagt att du är osmaklig. Dels för att du ser äcklig ut och dels för att du stör mig hur du medvetet kan förkorta ditt liv och utsätta folk i din omgivning som älskar dig för risken att du dör tidigare än du behöver".
Med hennes syn på bantning skulle jag knappast ha fått röra makens smakbitar från matlagnings kursen. Nu hade han förstås inga med sig den här gången. Men de hade lagat potatisgratin, tjälknöl med rödvinssås, bakat morotslimpa och fått cupcakes till kaffet efter maten. Där var det nog enbart tjälknölen som skulle ha godkänts av Katrin.
För egen del tror jag att vanlig husmanskost i lagoma portioner, inga lättprodukter utan riktig mjölk, smör och grädde, godis och fika i liten mängd nån enstaka gång, kommer att visa sig mest hälsosam i längden. Jag mår i alla fall bra av det.
Träning
Först lek med en riktig buspojke som tycker att mormor ska röra sig som ett jojo mellan golv och tak, och sen en promenad i friska luften med lånad hund som kör intervallträning. Kissfläckar, bajs och fotspår i snön måste undersökas ordentligt och mellan dessa är det raketfart som gäller.
Så varför kosta på sig dyra timmar på ett gym när jag kan få dem alldeles gratis hemmavid? Och mitt sätt är betydligt roligare än att flåsa på med vikter och löpband på Korpen eller Friskis och Svettis.
Nu väntar jag ivrigt på att maken ska komma hem från sin matlagningskurs. Har jag tur finns det smakprov av go´maten i hans portfölj. Ja, inte i väskan i sig, utan i en plastburk från IKEA. Det är alltid lika spännande att få ta del av vad chefskocken hittat på.
Godkänd
Positiva besked av farbror doktorn. De prover som var klara med en gång visade bra värden, ämnesomsättning och kolesterol får jag besked om senare.
Vikten var han väldigt nöjd med, den går så sakta neråt, och konditionen frågade han aldrig efter ;-)
Men han opererade också bort en rödaktig fläck på handen som jag haft både länge och väl. Den har inte riktigt velat läka ut, och var för obetydlig för att söka läkare för tyckte jag. Men idag passade jag på.
Det visade sig att det nog var Basilom, en rätt ofarlig form av hudcancer. Så här står det på Wikipedia:
Basalcellscancer, basaliom, är en vanlig form av hudcancer orsakad av kraftig exponering för UV- (ultravioletta) strålar. Basalcellscancer är till skillnad från malign melanom en lindrig form av cancer då en basalcellstumör som regel inte metastaserar, det vill säga den sprider sig inte i kroppen. Däremot måste tumören avlägsnas kirurgiskt eftersom den annars riskerar att växa in och skada underliggande vävnad.
Lill-Eric tyckte synd om mig när jag kom hem omplåstrad. Han blåste på min hand och klagade aj, aj, aj. Skönt med lite medlidande. Ändå var det nog bedövnings-sprutan som kändes värst.
