osorterat

Häromdagen besökte jag och ett par av mina systrar ett nytt och fräscht boende på Berget. Kanske lite för grått, fyrkantigt och stelt för att se trevligt ut, kan jag tycka. 

Men jag hoppas ju hur som helst att jag inte ska behöva bo där. Men vad vet jag om vad framtiden innebär? 

Häromdagen invigdes det nybyggda huskomplexet med musik, mingel, snittar och "champagne". 

Anläggningen heter Ängsgården och är ett boende för dem som drabbats av demenssjukdom. 

Estetiskt och vackert, med en fin trädgård utanför. Men ändå? 

De boende kan bara delvis sätta en egen prägel i sitt rum, typ gardiner och blommor. Rummen är inte stora nog för egen inredning. Låter väldigt trist om man ska bo där till livets slut. 

Vi systrar hann också med ett fika på Espresso House där färg och textur verkligen sätter en helt annan prägel på miljön. 

Jag, och de flesta andra, är nog överens om att det gäller att ta vara på varje dag och göra det bästa för att leva fullt ut - medan vi kan.