osorterat

Medan jag åker runt och roar mig händer det jobbiga saker på andra håll.

I tre långa år har min vänfamilj i Koler väntat på besked om de ska få stanna i Sverige. De har våndats, fått avslag och överklagat, men i måndags kom beslutet om deras utvisning till Afghanistan. 

De två flickorna är födda i Sverige, föräldrarna har kämpat med att lära sig svenska på egen hand, de vill så gärna komma in i vårt samhälle, men det är svårt. Att bo i en liten avfolkad by i skogslandet har inte underlättat heller.

Om han kunde få ett fast jobb i minst ett år framöver skulle kunna vara ett skäl för omprövning har jag förstått. Men såna tillfällen växer inte på träd som vi alla vet. 

Vad som nu händer, jag menar hur proceduren ser ut, har jag inte mycket kunskap om. Bara att de har fyra veckor på sig att resa självmant, sen väntar polishämtning enligt bestämmelserna.