osorterat

Paret Lang tipsade oss om en liten stad i Tyskland som heter Thale. Där har de tydligen snott både våra asagudar och påskhäxor. På torget står en fontän, Vishetens källa, där Wodan (Oden) står staty med fyra dvärgar och sina korpar Hugin och Munin. I en park i närheten finns hans häst Sleipner och uppe på det branta berget finns asagudarnas Valhalla och häxornas dansplats.

Här bokade vi in oss på camping och tog en promenad i stan den första dagen.

På campingen kunde jag tvätta upp lite kläder i maskin. Det kändes som en stor lyx, och torkvädret var det allra bästa, + 35 grader i skuggan.
 

Men dagen därpå fick vi plocka fram regnkläderna för första gången. Gårdagens värme byttes nämligen under nattens oväder till mer lämpliga +20 och ett stilla duggregn. Riktigt, riktigt skönt faktiskt.
Kanske mindre bra för bergsbestigning förstås. Men den gjordes med linbana så det var mest utsikten som påverkades.


Det mesta går i sagornas tecken. Här får häxan en uppmuntrande klapp medan hon fixar dansplatsen på bergstoppen. Kanske ligger Blåkulla just här!
Givetvis måste vi passa på att äta häxgryta däruppe. Den var väldigt kryddig och god och när vi sen åkte ner med linbanan hade häxorna sett till att regnet upphört.

 
Man kan förstå hur sagorna och sägnerna har uppkommit. Det är ett sagolandskap, en djup ravin med två höga, branta massiv, vassa stenformationer och djupa skogar. Längs ner forsar Bode fram. Floden har fått sitt namn efter sägnen om riddaren som störtade ner i ravinen när han jagade prinsessan Brunhilde. Hennes häst klarade att hoppa över till nästa bergstopp och spåren efter hästens hovar syns fortfarande, så det måste vara alldeles sant.


Här har teaterföreställningen Ronja Räuber Tochter (Ronja Rövardotter) spelats, med en mycket passande bakgrund måste jag säga. Kul att se att Astrid Lindgren är så populär även här i sagornas och sägnernas egen stad.