När våra två äldsta barn var nyfödda kunde man få hjälp av en hemvårdarinna. En utbildad, uniformsklädd och kommunalt anställd kvinna - vars lön var statligt subventionerad. Hon kom hem till oss och hjälpte till med det mesta under en vecka om jag minns rätt.
Dessa kvinnor hade också ett eget fackförbund, Hemvårdarinneförbundet, som grundades 1945 och var verksamt ända fram till 1991.

Nu testar jag själv detta yrke, men privat och i mycket liten skala, hemma hos min egen dotter. Det gav mig en riktig flaschback häromdagen. Jag kom ihåg hur hemvårdarinnan älskade att ta hand om babyn, hur hon lagade jättegod mat och sedan tog hand om disk och städning med stor energi. Jag minns att hon var ensamstående. Kanske var det vanligt, den som gifte sig och fick barn på den tiden blev i regel hemmafru.