osorterat

Livet är lite upp och ner just nu. För det mesta fungerar vardagen riktigt bra, men jag kommer ofta på mig själv med att vilja berätta för maken om sånt jag sett eller hört under dagen. Efter nära sextio år tillsammans hade det blivit en vana.

Mina dagar är oftast fulla av aktiviteter av olika slag och av möten med människor. Visst kan det bli jobbigt ibland men jag tror det är bättre att ta sig genom det än att hålla sig undan. Det sägs ju att alla tårar man bär inom sig måste få komma ut.

Just idag måste jag klara en riktig uppförsbacke. Kremeringen är genomförd och urnan ska sättas ner i familjegraven. Jag vet inte varför det känns så mycket jobbigare än begravnings-gudstjänsten i kyrkan. Kanske beror det på att allt nu blir så slutgiltigt på något sätt.