osorterat

Träffade Athena  och hennes familj häromdagen. Ett kärt återseende även om det alltid smyger sig in en del vemod i glädjen. Vi vet ju fortfarande inte ( efter snart fyra år ) om de måste återvända till Afghanistan eller om de ska få rota sig på riktigt här i Sverige. 

En jobbig väntan dag efter dag, vecka efter vecka, månad efter månad, år efter år. Jag förstår inte hur de orkar.