Hemresa
Kategori: Allmänt
Flyplatsen i Los Angeles är jättestor. En ständig ström av flygplan städas, utrustas, tankas, bemannas och fylls med bagage och passagerare innan de ställer sig i kö för att lyfta.
Att boka assistans visade sig vara ett lyckokast.Det är långt att gå, många trappor och korridorer och ett par rullande trottoarer och mycket folk. Men med assistans behöver jag inte vara orolig för att jag inte ska hitta rätt eller bli fast i jätteköerna
vid säkerhetskontrollerna. Såna problem fixar de trevliga rullstolsförarna.
Sen vi väl kom iväg, en kvart försenade av trängseln på startbanorna, flög vi tio timmar i sträck. Men man kan se film eller TV-serier, lyssna på musik, läsa eller roa sig på annat sätt så det går bra.
Det som kan kännas segt är väntan på nästa plan, i mitt fall fyra timmar. Jag tycker ju jag är hemma redan när SAS planet går ner på Arlanda.
Så småningom kunde jag med Börjes och Marias benägna hjälp ta mig hem från flygplatsen i Luleå. En timme senare låg jag i min egen säng efter en och en halv månad i USA.
