osorterat

Idag fick vi veta att vår vän Asma och hennes familj inte fått uppehållstillstånd i Sverige. De flydde från talibanerna i Afghanistan och tog sig till Sverige. Här har de nu bott i två år, den senaste tiden i en flyktingförläggning i Koler. 

De hade hoppats få stanna i Piteå och bygga upp en ny och trygg tillvaro här. Deras lilla dotter är född i Sverige och Asma är gravid igen. Det gör så ont att tänka sig att de måste återvända till Afghanistan där de inte längre har någon familj kvar. De är alla döda eller på flykt, ingen har hört av dem under de här två åren, berättade Asma. 

När Eric fick höra att de inte får stanna blev han upprörd och ville skriva ett brev till vår statsminister. Du ser resultatet på bilden. 

Tänk om det vore så enkelt. Själv känner jag mig hjälplös, ledsen och arg på samma gång. Orkar inte ta itu med vem som kan tänkas hjälpa dem. De har en advokat i Stockholm som har hand om deras fall, men räcker det?