Vemodigt
Kategori: Allmänt
Det är nu trettiosju år sedan jag och min man flyttade från Piteå till Jävrebyn. Här hade vi köpt en gammal norrbottensgård för att renovera, något som vi hade varit sugna på i flera år.
Vi hade inga band till byn, men blev väldigt väl mottagna. De enda bybor vi var bekanta med sen tidigare var tre familjer som liksom vi sysslade med hundsport. Men det dröjde inte länge förrän alla visste att vi var " dom som flyttat in i Sven Boströms" och de stannade gärna till och bytte några ord när vi möttes.
En par i vår egen ålder bodde i grannskapet och de såg också till att vi kände oss hemma med en gång. Det var Barbro och Roland som vi under årens lopp har umgåtts en hel del med. I går fick jag veta att Barbro plötsligt avlidigt. Det känns sorgligt, tomt och vemodigt. Nu är både min man och Barbro borta.
