osorterat

En del väntar på bostad, några på svar efter att ha intervjuats, medan andra familjer sen länge väntar på båda delarna. Att all denna väntan är jättejobbig för flyktingarna förstår nog de flesta. Visst har de kommit till ett land utan krig, de får mat och de har ett rum att bo i, men framtiden är mycket oviss.

Zena och hennes man har varit på intervju men har ännu inte fått något besked om de får stanna. Hon är universitetsutbildad lärare, pratar perfekt engelska och vill inget hellre än att få lära sig svenska och kunna jobba i Sverige.

Ruth, som är ensamstående, är lycklig över att ha fått uppehållstillstånd men måste ha egen bostad innan hon får börja på SFI =svenska för invandrare. Därför är det viktigt att det finns bra bussförbindelser till skolan då hon av förklarliga skäl inte har bil och svenskt körkort. Men inte ens en småstad som Piteå har lediga lägenheter att erbjuda. Överhuvudtaget är det svårt att hitta boende i piteåområdet.

Alla de kvinnor jag har tränat svenska med under förra hösten och våren är kvar på förläggningen. Enligt vad de har hört ska den inte heller läggas ner. Något som ju händer med andra mindre förläggningar i landet. Att de skulle bli förflyttade till Piteå Havsbad är tydligen inte heller aktuellt. - Det är bara för familjer med många barn, tror Zena och Ruth.

Jag hoppas av hela mitt hjärta att det ordnar sig för "mina" kvinnor och deras familjer. De är bra människor som borde få en chans att etablera sig här och bli en del av det svenska samhället.

En av de få saker jag kan göra för dem i nuläget är att hålla kontakten och försöka göra deras väntan lite lättare att stå ut med.