Årskrönika 2012
Kategori: Allmänt
I januari började vi förbereda en resa till USA, bland annat måste vi söka inresetillstånd. Januari var som vanligt en kall och snörik månad så några veckor i Californiens solsken kändes perfekt.
Melker, vårt första barnbarnsbarn döptes i januari.
I februari blev vi tvugna att avboka vår resa, bara två dagar innan avfärd. Vi var båda väldigt förkylda och maken hade fått lunginflammation. Läkaren skrev ut intyg på att vi inte fick flyga.
Som tur var täckte vår försäkring detta och vi fick tillbaka våra pengar. Men besvikelsen var stor på båda sidor av Atlanten.
I mars åkte vi upp till fjällstugan för rehab och rekreation. Alltid lika skönt och avkopplande.
I april inträffade en händelse som skakade om oss rejält. Vår dotter voltade med bilen på väg hem från jobbet i Skellefteå. Trots att hon var i sjunde månaden lyckades hon ta sig ut genom sidorutan och fick omedelbart hjälp av förbipasserande. Omskakad, men utan synliga skador, kunde hon själv ringa hem och berätta. Så här skrev hennes arbetgivare:
Kära facebookvänner. Ta det lugnt på vägarna idag. Vår duktiga hovmästare voltade med bilen när hon körde hem från jobbet i natt. Med en stor dos tur och kanske lite änglavakt klarade hon sig oskadd men man blir plötsligt väldigt medveten om hur små marginalerna är.
Maj månad gick i resandets tecken. Vi tog en tur med husbilen till Tornedalen där Nikkala blev första målet. Här låg sälarna och solade på isflaken i hamnen. Sen blev det besök både i Kukkolaforsen, Haparanda och Torneå i maklig takt.
Mors Dag firade jag i husbilen på Västra Kajens camping i Piteå. Ett toppenställe och nära till centrum. Blåsigt men varmt och skönt och kul med alla besök.
En veckokurs på Gysinge Herrgård blev också en höjdpunkt under denna månad.
Vackra omgivningar, trevliga kurskamrater, god mat och inte minst en bra utbildning i konsten att göra hemsidor gör att jag ser fram emot fortsättningskursen nästa år.
Midsommarhelgen i juni firade vi traditionellt på Fiskecampen i Jävrebodarna. Den självskrivna lunchen på midsommardagen är nyfångad glödstekt regnbåge och färska jordgubbar med grädde.
Sedan bar det iväg till Nordnorge med nya husbilen. En fin tur med väldigt vackra vyer och sejfiske i Saltströmmen. Vi besökte också makens systerdotter som är gift med en norrman från Tromsötrakten.
Men i slutet av juni var vi tillbaka på hemorten. Vi skulle vara beredda på att eventuellt rycka in som barn- och hundvakt ifall nya babyn skulle få bråttom att komma till världen.
Vi sålde vår gamla Hymer Camp i juli. Nye ägaren ringde oss sen några gånger efteråt för att berätta hur nöjd han var. Det kändes bra att Hymern fick en ny "husse" som var så entusiastisk.
Den 22 juli föddes ett nytt litet barnbarn, en flicka, på Sunderby sjukhus. Hon var 50 cm lång och vägde 3365 g. Allt gick bra och de två var hemma redan efter ett par dagar.
Tyvärr fick mamman mjölkstockning och låg till sängs med 40 graders feber. Då behövde familjen ett par hemsamariter som hjälpte fadern med det praktiska. Vi hade god hjälp av storebror Eric.
Med vila och penicillin blev det snart bättre och vi kunde göra små utflykter i omgivningarna.
Maken och jag gjorde sen en längre utflykt till huvudstaden. Våra europoäng på SAS skulle användas och de räckte till själva resan. Visst kostade hotellet en del, men bara en sån här hotellfrukost är mycket värd ;-)
I Stockholm tävlade man i Triatlon den helgen. Deltagarna kom från alla delar av världen t ex nya Zeeland, Japan och Brasilien. Sveriges Lisa Nordén fanns också med. Det var hon som fick silver i triatlon i London-OS med bara nån tusendels sekunds skillnad fram fram till guldet. Nu vann hon i Stockholm istället. Riktigt spännande att följa live på nära håll.
I augusti hann vi med några dagar med husbilen längsmed Piteälven. Slutmålet var vår stuga vid Mittisjön.Ett paradis under alla årstider, möjligen med undantag för tiden kring midsommar då myggen just har kläckts.
I september fick baby Smilla godkänt vid en "besiktning" hos BC. Inte att undra på, hon är ju ett riktigt praktexemplar.
Vi bokade än en gång en resa till sonen i USA, packade och hoppades att vi skulle hålla oss friska den här gången.
Allt gick bra och vi välkomnades av sonen och hela hans familj på flygplatsen. Barnens spontana kramar värmde i hjärtat och piggade upp oss efter den långa resan.
Huset i Ladera Ranch blev vårt hem och en utgångspunkt för fester och utflykter fram till sista oktober.
Det är svårt att sammanfatta en hel månads upplevelser med några få bilder och korta texter. Det måste bli en hård gallring.
Femdagarsturen till Grand Canyon var förstås en höjdare. Aldrig hade vi väl trott att vi skulle få möjlighet att stå här. Vyerna är så fantastiska att de är svåra att beskriva. Varken ord eller bilder räcker till, så man får försöka bevara upplevelserna i minnet.
Övernattningen i Las Vegas blev minnesvärd av en helt annan anledning. På det pampiga, nybyggda, flotta hotellet gick brandlarmet inte mindre än TRE gånger samma natt. Undra på att barnen blev rädda och oroliga.Vi vuxna tyckte förstås också att det var obehagligt.
Hooverdammen är ett imponerande byggnadsverk. Svårt att fotografera på grund av storleken. Den är gigantiskt. Tänk att de kunde tämja Coloradofloden på det här sättet redan på 1930-talet. Herrarna i sällskapet var mycket intresserade av alla fakta kring kraftverket. (Kraftverk på mer än ett sätt)
Den här bilden från Danikas födelsedagsfest får symbolisera alla roliga partyn vi var bjudna till, och alla fina restaurangbesök vi bjöds på. Kul att vår son och sonhustru också är intresserade av god mat. Det blev många fina matupplevelser under vår vistelse hos dem.
Tidigt på morgonen den 31 oktober åkte vi från John Wayne-flygplatsen i LA. Barnen kunde inte förstå hur vi kunde lämna dem just när det var dags att fira Halloween. För dem är det en enda jättestor fest.
November. Maken hade fått en ny kraftig förkylning borta i Californien. Vi trodde det kanske berodde på värmebölja utomhus och aircondition i bilar och inomhus, men han försämrades alltmer under resan hem.
Det blev nödvändigt med ett akutbesök på sjukhuset i Piteå där han blev inlagd. En sänka på över 100 och 40 graders feber visade att något var galet.
Prover och röntgen visade på en kraftig inflammation av något slag i kroppen, dock inte i lungorna. Det blev antibiotika i droppform till att börja med och sen blev han kvar i tre dygn innan han fick komma hem. Tröttheten satt sedan i väldigt länge.
Vinterkräksjukan grasserade igen, dottern, hennes man och lille Eric drabbades, men vi klarade oss. Kan det ha varit vitpepparkornens förtjänst? Tio hela pepparkorn lär vara den medicin som håller dagisfröknar på benen under en sån epedemi.
I december inväntade vi jordens undergång den 21, men inget ovanligt hände.
Vi har i lugn och ro kunnat avsluta året 2012 med sedvanligt frossande.
Ulf o Christina säger:
Med förhoppning om ett riktigt GOTT NYTT 2013! Tack för årssammanställningen, ni har hunnit med en hel del, precis som det ska va´ :-)