(Foto:Roland S Lundström)
När jag växte upp var skyltsöndagen en jättestor begivenhet. Alla affärer i byn hade pyntat, både i sina skyltfönster och inne i affären. Men fram till klockan tre (tycks jag minnas) var allt gömt bakom stora sjok av brunt papper.
När tiden var inne gick både ung och gammal ut för att titta på grannlåten. Eller gick och gick, många tog förstås sparken eftersom det alltid var kallt och mycket snö :-)
Veckan därpå hade affärerna dekorerade julbord med leksaker och annat som kunde tänkas höra till julfirandet. På väg från skolan gick vi barn alltid en runda för att se på de frestande utbudet.
När våra två äldsta växte upp visade man rörlig barnfilm på Åhléns fasad under skyltsöndan. Det var stort och märkvärdigt tyckte man då.
Idag har det varit julskyltat i affärerna sedan länge, nu säljer tomtar leksaker på gatan, och det är betydligt mer jippo kring en skyltsöndag. Men vad jag kan utläsa från lokaltidningen verkar det locka mycket folk.
För vår egen del blev det mysdag med middag i ett nyfixat kök, besök av våra barn som bor i närheten, och fortsatt sorterande av prylar.
Adventsljusstakarna lyser stämningsfullt och från CD-spelaren hörs vackra julsånger. Det räcker gott för oss numera.